När jag var 20 år lämnade jag min hemstad i Norrbotten för att på vinst och förlust flytta till Göteborg. Jag och min dåvarande pojkvän fick en lägenhet i Kortedala, jag hankade mig fram på timjobb medan han fick en anställning på ett bemanningsföretag och på något vis skapade vi oss en tillvaro här. När vårt förhållande tog slut fem år senare flyttade han tillbaka till sin hemkommun i Dalarna och jag blev kvar på Hisingen, dit vi hade flyttat några år tidigare. Det är snart 10 år sedan vi gjorde slut och jag är fortfarande kvar i området där vi bodde. Konstaterade häromdagen att jag har bott på Hisingen i en tredjedel av mitt liv, och jag känner till området utan och innan.
Men. Nu är det dags. Att flytta. Från Hisingen. Och trots att jag bara ska flytta till en annan stadsdel några kilometer bort, så känns det på något sätt större än den där flytten jag gjorde från Norrbotten till Göteborg för 14 år sedan. När jag ska sova om kvällarna dyker de mest irrationella tankar upp i mitt huvud: vilken vårdcentral ska jag lista oss på? var ligger närmaste tandläkare? var ska jag handla min mat? ska jag aldrig mer handla hos Magdalena på hälsokosten här och vad konstigt att inte träffa personalen i kvartersbutiken med jämna mellanrum. och alla jag känner här i närområdet som jag bara kan smita över och ta en fika hos, eller träffa ute på lekplatsen för en playdate en lördagförmiddag.
När jag var 20 år hade jag inte en tanke på folktandvård eller mataffärer. Jag såg det hela som ett äventyr och kanske var det så min syn på hela livet var. Ett äventyr. Kanske är det så jag ska fortsätta att se på livet. Att jag och barnen flyttar till ett nytt bostadsområde får bli vårt äventyr, vi får tillsammans utforska området och hitta våra guldkorn. För en flytt är både efterlängtad och nödvändig: mina astmabesvär ökar hela tiden och jag längtar ihjäl mig efter renare luft och mindre trafik. Och nu har jag alltså fått napp på ett lägenhetsbyte som innebär att vi kan flytta till ett väldigt lugnt område som är känt för sin fina luft och familjevänliga omgivningar. Så låt oss hoppas och hålla tummarna för att allt går i lås och att det blir en flytt nu i sommar, så ska jag försöka se på det hela med lite mer äventyrlig blick. Som om jag vore 20 år.
kallfront 