Desperation

När jag var uppe i Norrbotten i två veckor var min astma nästan helt borta. Direkt jag kom hem fick jag svåra besvär igen, och nu har jag tre inhalatorer som jag trixar med. Vaknar varje natt med andnöd och hosta och får gå upp och inhalera. Galet. Jag vet inte om det är lägenheten jag bor i, luften i närmiljön eller vad, som gör att jag blir så dålig när jag är hemma. Ett som är säkert är att det inte är hållbart att bo kvar här, så jag letar med ljus och lykta efter något annat boende. Inte enkelt med tanke på hur bostadsmarknaden ser ut i och kring Göteborg, och hade jag möjlighet skulle jag köpa en bostad. Men som ensamstående har jag inte det, så jag är utelämnad till den horribla hyresmarknaden och får fortsätta med min astmaspray så länge.

En tanke på “Desperation

  1. Hej. Har läst din blogg genom åren och ville bara säga att jag tänker på dig. Känns lite konstigt att jag ”vet” så mycket om dig genom bloggen, när du inte har en aning om vem jag är. Jag träffade också mitt ex i Egypten och fick två barn ihop innan det tog slut. Vi har varit separerade i ett år nu, men det är fortfarande inte lätt. En separation är alltid svår och kämpig, men det blir liksom ett snäpp svårare av att ena parten har sina rötter 370 mil bort. Nu vet jag ju absolut ingenting om orsaken till att ni gått ifrån varandra men jobba på. Det viktiga är att du mår bra och kan finnas där för dina barn. I mitt fall är det i alla fall jag som har fått ta den delen. Ibland är det så sinnessjukt svårt, men det är alltid värt det. Massa kramar

Lämna en kommentar